Huggormsbett

Hundar blir ofta bitna i nos och tassar då de ofta nosar på eller råkar trampa på ormen.Huggormsbett är potentiellt livsfarligt då det kan orsaka akut chock och död. Tidiga tecken på förgiftning visar sig i form av svullnad och smärta. Giftet kan också leda till blodtrycksfall, hemolys, blödningar och skada njurar, lever, mag-tarmkanal och hjärta. Ormens gift kan orsaka djuret skada trots att dess allmäntillstånd kan verka opåverkat.

Råd

Vid huggormsbett är det viktigt att hunden hålls i strikt vila. Rörelse medför nämligen att giftet sprids snabbare i kroppen och risken för allmän påverkan ökar. Bettstället ska inte heller bindas av, kylas eller liknande.
Det är viktigt att kontakta veterinär med en gång om olyckan varit framme. Även om hunden till en början verkar vara opåverkad av huggormsbettet kan giftet påverka hundens inre organ och symtomen kan tillta kraftigt under det första dygnet.

Veterinärvård

Ofta tas blodprov på huggorms-bitna djur för att bedöma hur mycket gift som överförts i samband med bettet. En symtomfri patient med en normal blodbild sätts under noggrann observation och strikt vila under det första dygnet.
Patienter som visar tecken på förgiftning bör läggas in för stationärvård för att stå under observation, burvila och dropp. Vid allvarliga förgiftningsfall kan ytterligare behandling bli nödvändig. Motgift bör ges så snart patientens allmäntillstånd blir sämre eller vid en snabbt tilltagande svullnad.

Kortison

Övertygande vetenskapliga bevis både för och emot kortison omedelbart efter ett huggormsbett saknas. Kortison bör därför inte rutinmässigt ges vid akut misstanke om ormbett. Dock kan kortisonbehandling övervägas i speciella situationer; vid förväntad lång resväg till veterinär (t ex vid vistelse i fjäll och skärgård) och/eller om hunden tidigare har reagerat allergiskt i samband med huggormsbett.

Tänk på att:
- Kortisonbehandlingen får inte fördröja
kontakt och bedömning av veterinär

- Djuret måste hållas absolut stilla